Inre (på insidan)

Första versen: ”Min dotter Alma säger att skalbaggar som glänser ser ut som av guld” (Utifrån. Motivation, ideal, drömmar)

Mossan avdunstar mellan pelare

av fint grönt som nuddar skeendet

Pelare av inre föds,

döljer sig och vaggas till ro

Men makten i kosmos

välvilligt önskar oss stormiga regnslöjor

(I avslöjandet vidrör vi andra verser)

Formbara materia som bildkonsten tar upp i ton

Frånvarande, under uppvaktandets ceremoni

Avstånden ljudlösa,

i färgglatt upptäckande av stjärnor

Miniatyrer av draperad imma naglar sina utgångar,

Andra versen: ”Och att hösten är en dag av avsked från solen”

(Försakande)

VAKEN

När dagen är natt

vill natten vara dag.

Timmarna försvinner i dunklet

och jag vaknar, oavsiktligt, i mörkret.

Tredje versen: ”Och när man gör något för första gången är det som något i magen” (Skeptiska inre)

Fjärde versen: ”Och att poesi är en historia där något speciellt berättas”

(Blå vindar)

I ensam vistelse,

Försvinner det perversa, även om det är närvarande.

Inget varar, för stunden.

En djup lättnad infinner sig

När luften tillkännager sin ingång.

Åh andas! Var var du?

Som jag har saknat dina smekningar!

Femte versen: ”-Pappa, kan himlen, molnen och allt det där höra oss när vi skriker?” (Nu inifrån. Det sanna inre)